Hbl-insändare: Också fiskets synpunkter måste beaktas

Det är intressant att Matti Ovaska vid WWF har bemödat sig att besvara min insändare (Hbl 10.7) och svarat på den (Hbl 18.7). Med 60 års medveten erfarenhet om kustfiskets utveckling anser jag mig ha en del kunskap inom området. Kanske det till och med motsvarar 6 års akademisk utbildning.

Gällande kvoten har Matti Ovaska delvis rätt. Totalkvoten av lax för Östersjön hade i jord och skogsbruksutskottet föreslagits en halvering vilket minister Koskinen framförde till EU-kommissionen. Finland kan dock inte ensamt fatta beslut i denna fråga och EU-kommissionen (FYFF anm: EU:s fiskeriråd) fastställde den nuvarande totalkvoten (till all lycka, alternativet skulle ha varit en katastrof för kustfisket) Alltså, den del av kvoten som Finland tilldelats är laglig och bör fiskas för att vara tillgänglig för konsumenterna. Skall konsumenterna välja måste de också ha alternativ.

Kvoten som tilldelats Finland är så liten att den knappast har märkbar inverkan på laxstammarnas pågående tillväxt. Därför är det ojust av WWF att nu behålla rödlistningen av den inhemska laxen och indirekt uppmana affärskedjorna att inte marknadsföra den. Detta försvårar ytterligare för den starkt krympande kustfiskarkåren att fortsätta sin näring och att förmedla inhemsk fisk till konsumenterna.

Ovaska säger också att ”fiskerinäringens framtid är direkt beroende av livskraftiga fiskbestånd”. Detta är ett påpekande som fiskerinäringen haft fullständigt klart i årtionden, ja även sekler. Fiskelag och fiskargillen har ständigt värnat om fiskbestånden, skött bäckar och åar, ordnat fredningsområden under lektiden, tagit moderfiskar och ombesörjt kläckning för att förstärka lokala bestånd och även bevakat fiskets intressen vid vattenrättsliga processer.

Fiskerinäringens framtid är också helt beroende av att det finns yrkesfiskare som kan ta vara på vår förnyelsebara naturresurs och förmedla den till konsumenterna runt om i landet.

De ständiga förbuden och inskränkningarna inom fisket hotar nu att generationers kunnande inom näringen går till spillo. Ett specifikt fiskbestånd kan återställas på några år, förutsatt att miljön är gynnsam, men att få en ny kustfiskare kan ta generationer i anspråk. Att enbart förlita sig till den vetenskapliga forskningen är kanske inte alltid den bästa lösningen. Inom forskningen finns också olika tolkningar och även diffusa begrepp. Vad är trygga biologiska gränser och vilken är den optimala reproduktionen för en viss älv?

Mina inlägg i debatten har inte varit som avsikt att skapa motsättningar utan framföra, vad jag anser, berättigad kritik av WWFs ensidiga agerande.Ett samarbete inom fiskeripolitiken kunde vara tänkbart, men det förutsätter att även fiskets synpunkter beaktas. Det finns många andra faktorer som inverkar på balansen i våra vattendrag, inte enbart fisket. Där efterlyser jag ett bredare perspektiv både av forskare och miljöorganisationer.

Tor-Erik Johansson

pensionerad yrkesfiskare

Lähde: Hbl 31.7.2013 

Flere telegram