Har miljöförvaltningen råd att blunda för skarvproblematiken?

Fiskerisektorn har länge varit på kollisionskurs med den växande skarvstammen. Enligt årets räkningar uppgår skarvstammen till cirka 136 000 fåglar. Nu behövs en uppföljningsgrupp som utvärderar hur man kan reglera stammen. Likaså måste den finska skarvförvaltningsplanen från 2004 uppdateras. Kustens fiskeområden kräver att Miljöministeriet bär sitt ansvar i skarvfrågan.

Människan och skarven tävlar om samma fiskresurs. Skarven förorsakar också fiskerinäringen skada genom att hacka och äta fisk från redskap och fiskodlingskassar samt genom att göra hål i redskap. Tillsvidare har häckningen och skarvskadorna i Finland begränsats till kusten. Från Danmark har kommit alarmerande uppgifter om skarv som söker sig upp i åar och älvar för att leta efter föda, något som bland annat drabbat de danska öringstammarna hårt.

Är Miljöministeriet verkligen beredd att ignorera problemen som det stora skarvbeståndet orsakar fisket och därmed riskera att det kustnära fisket förfaller samt att skarven sprider sig till insjövatten med värdefulla fiskebestånd? Att blunda mot detta hot är inte förenligt med regeringens målsättningar för blå bioekonomi och skydd av vandringsfiskar. Skarvstammen måste decimeras för att garantera konsumenternas tillgång till inhemsk fisk.

Eftersom skarven inte finns på EU:s lista över jaktbart vilt i fågeldirektivet är den fridlyst i Europa året runt. Fågeldirektivet ger ändå möjlighet till reglerande åtgärder, så som skyddsjakt, äggoljering och äggprickning. Dessa åtgärder har redan tillämpats i flera länder. - Varför gör man inte det i Finland? - Vi pratar inte om att utrota skarven, utan det är fråga om att få populationen till en hanterbar nivå, så att problem i anslutning till fisk och fisket kan lösas eller avhjälpas lokalt, säger Marina Nyqvist projektchef och planerare vid Österbottens Fiskarförbund.

Källa: Österbottens Fiskarförbund 29.9.2016

Flere telegram