Vem har ätit upp all Kalix löjrom?

Årets fiske efter siklöja i Bottenviken har precis avslutats. Marknaden efterfrågar Kalix löjrom, tillgången är inte tillräcklig och priserna skjuter i höjden. Det råder en skriande brist på Kalix löjrom och marknaden frågar sig varför? Svaret är helt enkelt att det inte finns tillräckligt mycket siklöja att ta upp. I alla tider har beståndet varierat kraftigt från år till år. Naturliga variationer i tex temperatur och salthalt påverkar beståndet, vilket fiskare lärt sig respektera och leva med.

Oroväckande är att det finns en skillnad i denna cykel i jämförelse mot förr. Sälbeståndet har ökat kraftigt såväl i Bottenviken som i hela Östersjön. I Bottenviken ser vi en ökning av vikaresäl från 5000 djur i mitten av 80-talet till dagens drygt 20 000 djur. Till detta kommer tusentals gråsälar som finns i området. Alla dessa sälar livnär sig på fisk. Enligt beräkningar, som baseras på dietanalyser av säl, från Sveriges lantbruksuniversitet åt vikaresälar upp ca 8000 ton siklöja förra året. Detta kan jämföras med fiskets fångster på 1400 ton under samma period. Sälarna äter alltså sex gånger mer siklöja än vad fisket tar upp!

Denna mängd fisk som sälarna äter hade kunnat producera 400 ton Kalix löjrom, motsvarande 800 miljoner kr. Kalix löjrommen är viktig för länets fiskare, för restauranger och för besöksnäringen i hela Sverige. Produkten sätter Kalix och Norrbotten på kartan på ett förtjänstfullt sätt. Tillgången till siklöja är avgörande för att denna industri skall kunna fortsätta utvecklas och för att Kalix löjrommen skall nå kunderna till rimligt pris.

Det är inte bara Kalix löjrommen som drabbas. Fisket efter siklöja har bedömts vara hållbart och därmed har fått den eftertraktade MSC-märkningen. Detta har lett till att fisken tas till vara i mycket större utsträckning än förr. Framförallt miljömedvetna kunder efterfrågar siklöja, som också klassas som en delikatess. Idag går vi teoretiskt miste om ca 7000 ton MSC-märkt svenskt lokalt fångad fisk, som dessutom är mycket god och hälsosam.

Förutom att många konsumenter går miste om denna delikatess går samhället miste om arbetstillfällen och skattepengar. Fisket efter siklöja sysselsätter i genomsnitt 1700 personer årligen. Dessa skulle kunna vara 10 000 personer till om fisken kom till fiskarna godo. Därtill kan vi räkna förlorade arbetstillfällen i grossistleden, emballagetillverkning, uteblivna transporter och investeringar i båtar och redskap mm.

Kalix löjrom är det enda svenska fiskrelaterade livsmedel med EU:s starkaste ursprungsskydd. Dessutom är både rommen och siklöjan MSC-märkt, vilket garanterar att trålfisket efter siklöja är hållbart. Med andra ord är siklöjan en resurs som vi ska vara extra rädda om. Risken är stor att när tillgången minskar, blir många restauranger utan Kalix löjrom och måste ersätta det med något annat, med största sannolikhet importerat och inte lika hållbart fiskat. Risken finns att hela hållbarhetskonceptet urholkas när vi blir ännu mer beroende av importerad billig fisk.

För kustfisket efter torsk i Östersjön visar undersökningar att gråsälen tar mer än hälften av torsken

från näten. Dessa osynliga fångster är inte bara ett problem för fiskarens försörjning, utan bidrar till felaktiga beståndsuppskattningar av torsk. De torskar som försvinner från näten är inte med i fångststatistiken och därmed blir det felaktigheter i datan till beståndsuppskattningarna. Osäkerheter i beståndsuppskattningen var orsaken till att fisket efter torsk i Östersjön förlorade sin MSC-märkning för några sedan.

Sälen är ett allvarligt hot mot kustfisket och produktion av svenskfångad fisk i Sverige. Det är nästintill omöjligt att fiska med traditionella kustfiskeredskap, såsom nät och ryssjor. Sälen både stör, förstör redskap och äter fisken från redskap. Det leder till att inga nya yrkesfiskare vågar investera i nyföretagande inom näringen. Detta rimmar illa med Sveriges nya livsmedelsstrategi, med målet att utöka den inhemska produktionen av livsmedel. På fisksidan kommer detta att bli mycket svårt, på grund av sälen.

Om vi vill ha svensk fisk i butiker och restauranger i framtiden av ett kustfiske nära konsumenterna, måste vi ha en aktiv förvaltning av säl i våra svenska vatten. Ska målet av den gröna politiken i Sverige vara att vi blir helt beroende av importerad fisk? Att sälbestånden inte förvaltas kommer att leda exakt till detta.

I dagsläget är endast skyddsjakt tillåtet på säl. Sverige följer rekommendationen från HELCOM om att man får jaga säl men bara i den omfattningen att det fortfarande sker en positiv populationstillväxt. Detta betyder att det i praktiken finns inget tak för stora sälpopulationerna får bli. Det som behövs är en diskussion om var balansen ska vara mellan att sälpopulationerna fortfarande växer och de både ekologiska och ekonomiska skador sälarna orsakar. Det behövs en förvaltningsplan för sälen som är beståndsbegränsande. Det ska kunna gå att bedriva ett aktivt kustfiske även om sälpopulationerna mår bra.

De ansvariga myndigheterna måste ta sitt ansvar - och det är bråttom. Avsaknaden av sälförvaltning drabbar svenska konsumenter som vill äta hälsosam, svensk och hållbart producerad fisk.

Teija Aho. Biolog, Vice ordf. Östersjökommittén Sveriges Fiskares Producentorganisation, VD Guldhaven Pelagiska AB

Linda FrohmVd Hotell Valhall, Kalix

Sven-Gunnar Lunneryd. Forskare Sveriges lantbruksuniversitet

Tore Johnsson. Ordf. Östersjökommittén Sveriges Fiskares Producentorganisation

Peter Olsson. Ordf. Sveriges Fiskares Producentorganisation

Källa: Debattartikel Svenska Dagbladet

Flere telegram