 HEM
|
|
|
|
FÖRETAGSVERKSAMHET ÅRET OM Förhållandena i Finlands havsområden är unika. En del av året är fiske omöjligt när isen täcker havet, på våren och hösten kan packis bli ett hinder längs kusten, men under sommaren är havet alltid öppet. De årliga omväxlingarna är stora. Ett par gånger per årtionde orsakar vintern problem. Ibland drabbas endast Bottenviken och östra Finska viken, men lika ofta är hela vårt fiskeområde täckt av is. Antalet fiskedagar jämfört med t.ex. Danmark är mindre
än hälften, och förhållandena ställer
speciella krav både på redskap och besättning. Tröskeln för
övergången till ett fiske ute till havs var ändå
hög. Ett större fartyg som behövdes i havsfiske
var en betydande investering och förutsatte specialisering
på ett fiskesätt. Detta betydde att många fiskare
var tvungna att överge sitt traditionella arbetssätt
och även sin hemort, eftersom de stora trålarna behövde
djupa farleder och goda förbindelser för transport
av fisk. Fångstfärderna blev längre, fångsterna
större och för en yrkesfiskare blev sjöfartskunskaperna
och företagsverksamheten viktigare än hantverkskonsterna
och naturkunskaperna. En fiskare kunde nu bo i en tätort
och ha en främmande brygga som sin hemhamn. |
 |
 Ett drivnät (en drivrev), ett redskap, som flyter med strömmen, vanligen ett ytnät eller en rev |
|
VÅR VIKTIGASTE FÅNGSTART Från första början av det nutida fisket har strömmingen varit yrkesfiskets viktigaste fångstart både vad gäller fångstmängder och penningvärde. Strömming fångas nästan uteslutande med trål. Traditionella notar, ryssjor och nät används fortfarande, men fångstmängderna är små, även om de är regionalt viktiga. Kärnan i dagens fiskeflotta består av ståltrålare, vilket möjliggör fiske praktiskt taget året om, med undantag av Bottenviken och östra Finska viken. I början drogs trålen längs bottnen, men när motorerna blev effektivare kunde man använda större trålar och börja tråla också i mellanvatten, d.v.s pelagiskt. Bottentrålningen förutsätter lämpliga dragområden där det finns djupgravar med jämn sand- eller lerbotten. Man har ofta givit namn åt dessa områden och märkt dem noggrant i sjökorten. Utrymmena ombord på
de större fartyg som används i pelagisk trålning
kan utnyttjas bättre för god hantering av fisk än
utrymmena på de gamla ektrålarna. Många fiskare
ville satsa på kvalitet och ersatte sitt gamla fartyg med
en större ståltrålare. Också denna fartygstyp
importerades till vårt land mestadels begagnad. Ställvis,
t.ex. i Bottenviken, bildades en flotta av mindre, under 20 m
långa trålare, vilka byggdes i Finland. I dem kombinerades
stor motoreffekt och praktiska utrymmen på bästa möjliga
sätt och i synnerhet egenskaperna i is var mycket bättre
än hos de gamla ektrålarna. Pelagisk trålning förändrade totalt fiskesättets natur. Då tråldragningen i mellanvatten och nära ytan inte är bunden till ett visst ställe eller till rörelserna av en given fiskpopulation, kan man rikta fiskefärden till områden där det finns strömming. Denna utveckling ökade betydligt antalet lyckade fångstdagar. Totalfångsterna växte och strömmingen fanns på marknaden jämnare under hela året. Arbetscyklerna på nutida stora fiskefartyg bestäms närmast av köparens behov. |
|
|
|
|
STRÖMMING UTAN VÄDERLEKSFÖRBEHÅLL En strömmingstrålare är en krävande arbetsplats och kan med sina drygt hundra ton stål och tusen hästkrafter mera liknas vid ett fartyg än en båt. Skepparen bör behärska fartyget natt och dag, under alla årstider och under de svåraste förhållanden. Besättningen måste arbeta noggrant och effektivt för att garantera fångstens kvalitet. Fiskefärderna tar ungefär ett dygn och under denna tid arbetar männen utan avbrott. Många trålare har två besättningar som alternerar och varje besättningsman har sina egna uppgifter. Skepparen slår fast trålarens tidtabell med köparnas önskemål som utgångspunkt och med beaktande av rådande förhållanden. I praktiken är fartyget ute hela tiden förutom vid storm. En stor trålare marknadsför fångsten i förväg. Det är inte ändamålsenligt att fånga många ton strömming utan att ha en klar plan för fångstens avsättning. Fiskarna och köparna gör upp kontrakt om kilomängder och storleksklasser och fisket planeras på basen av dessa uppgifter. Systemet effektiverar arbetet till havs då man redan i förväg vet hur man skall sortera och packa fisken. De flesta trålarna har en fast hemhamn. Härifrån inleds färden och här landas fångsten. En fast hemhamn innebär att de olika arbetsskedena kan standardiseras och en smidig hanteringskedja kan byggas upp. En fördel med de stora trålarna är de ändamålsenliga utrymmena ombord, vilket ger möjlighet till en hygienisk hantering. När den planerade volymen fångats styrs fartyget mot hemhamnen. Köparen kontaktas redan från havet och ankomsttiden och fångstmängden anmäls. När trålaren förtöjts vid kajen är kyltransporten redan på plats färdig att ta emot fångsten som lossas från fartyget. Nya isolerade kylcontainrar har revolutionerat hanteringen av strömming. Fisken kan nu utan omlastning transporteras från trålaren till användarna. Hanteringen av containrarna i hamn sker med vinsch, vilket sparar tid och garanterar att strömmingen levereras färsk till matborden. Efter att fångsten lossats tvättas alla utrymmen där fisk hanterats. Rena kylcontainrar tas ombord och placeras i lastrummet och trålaren är färdig att ta emot en ny fångst. Såvida vädret tillåter och det finns efterfrågan på strömming lossas förtöjningarna och fisket kan fortsätta utan att motorn stannas. Besättningen byts emellan, men trålaren opererar oavbrutet för att kunnan erbjuda en jämn tillgång av förstaklassig strömming på marknaden. |
|
En kylcontainer, en isolerad plastbehållare för förvaring och transport av fisk |
