HEM


Företal
Historia
Tidslinje
Storryssja
Havsfiske
Kustfiske
Insjöområdet
Framtiden
Statistiken

 

BAKGRUND TILL YRKESFISKETS UTVECKLING

Fisket har alltid varit en del av naturahushållningen. Det yrkesmässiga fisket i Finland inleddes i kustregionerna först under slutet av 1800-talet. Samtidigt utvecklades i insjöområdet notfisket, ett nytt fiskesätt som ledde till en specialisering. Notlagen var gemensamma för flera bondgårdar. Fångstvolymerna blev större, vilket förutsatte organiserad marknadsföring och aktiviteten ledde snabbt till ett regelbundet yrkesmässigt fiske.

Fiskemöjligheterna och köparnas önskemål bestämde vilka arter som fångades. I Bottenviken hade laxfisket i århundraden varit en betydande inkomstkälla som kollapsade när älvarna byggdes ut. Notfisket efter nors som i Bottenhavet hade varit livsviktigt för många fiskargårdar tog slut i samband med den ryska revolutionen. Å andra sidan fångades arter med stor efterfrågan, t.ex. strömming, effektivare och med utvecklad teknik allt längre ut till havs. Förutsättningarna för fiskhandeln förbättrades också i.o.m. utvecklingen av kommunikationerna. Järnvägarna gjorde det möjligt att exportera nors från Björneborg till S:t Petersburg, liksom ångfartygens linjetrafik på de stora insjöarna möjliggjorde marknadsföring av insjöregionens notfångster.

På många håll rådde vid kusten på 1920- och 30-talen en riktig guldålder. Yrkesfisket gav redan arbete åt en betydande del av skärgårdsborna och utvecklingen stöddes genom grundandet av förädlingsanläggningar i fiskecentra, vilket förlängde fiskesäsongen. I stället för förmedling av färsk fisk koncentrerade sig handeln speciellt på att utveckla rökningen och saltningen. Trots fluktuationer i fångstvolymerna överlevde branschen depressionstiden.

TUnder åren 1939 – 45 betonades fiskets roll inom livsmedelsproduktionen tillfälligt. Men efter kriget vände flykten från landsbygden samt en stigande levnadsstandard konsumenternas intresse från fisk till andra livsmedel. Detta ledde till en nedgång för hela produktionskedjan efter en uppgång under flera decennier.

 
En not,
en stor, t.o.m. flera hundra meter lång, finmaskig nätpåse

 

 

MOTORN OCH KONSTFIBERN
INLEDDE EN NY ERA


Marinmotorerna som utvecklades i början av århundradet förändrade både fisket och båtarna. Nu blev det möjligt att idka fiske på områden som inte kunde nås med rodd- eller segelbåtar.

Fiskarna behövde båtar och nu uppstod en ny yrkeskår av båtbyggare. Båtbygget begränsades av att man inte kunde bygga standardiserade båtmodeller för fiske. Därför uppstod ingen produktion av industriell karaktär. Båtens egenskaper påverkades avsevärt av dess användningsändamål och av naturförhållandena vid olika delar av kusten. Båtarna från Pellinge, Sastmola och Lochteå är resultatet av generationers utvecklingsarbete, men de är ändamålsenliga bara i sina egna hembygder.

Fångstredskapen förändrades i mitten av 1950-talet då nylonet ersatte naturfibern. När materialet fiskade bättre och blev slitstarkt ledde detta till en snabb effektivering av fisket och till ökade fångster. En nätfiskare kunde nu ha flera nät ombord tack vare nylonets lätthet och det var inte nödvändigt att torka näten efter varje fiskefärd utan han kunde koncentrera sig på att ta hand om fångsten. Vinternotfisket som traditionellt hade krävt mycket arbetskraft underlättades av bättre redskap och nya maskiner. Ett mindre notlag kunde nu hantera större fångster.

Fångstredskapen förändrades i mitten av 1950-talet då nylonet ersatte naturfibern. När materialet fiskade bättre och blev slitstarkt ledde detta till en snabb effektivering av fisket och till ökade fångster. En nätfiskare kunde nu ha flera nät ombord tack vare nylonets lätthet och det var inte nödvändigt att torka näten efter varje fiskefärd utan han kunde koncentrera sig på att ta hand om fångsten. Vinternotfisket som traditionellt hade krävt mycket arbetskraft underlättades av bättre redskap och nya maskiner. Ett mindre notlag kunde nu hantera större fångster.

Trots fiskets snabba teknologiska utveckling lyckades det bibehålla sina lokala särdrag. På många håll kunde man se en traditionell småfiskare i sin öppna båt och en stor strömmingstrålare sida vid sida på väg ut till havs. Redan på 1960-talet var strömmingen den viktigaste fångstarten och dess andel av fångsten ökade ytterligare. Kustfisket utvecklades och fångstformer som hade utvecklats för havsfiske började tillämpas i insjöområdet. Yrkesfisket hade trätt in i nutiden.

 


En fälla,
ett fast redskap, fiskar med maskorna



En ryssja, ett instängningsredskap som består av en ledarm, av krokarmar ock ett fiskhus


Ett notlag,
ett arbetslag fiskande med not, d.v.s. grupp av fiskare i ett visst område, bedriver tillsammans notfiske



En trål (en trålare),
liknar en stor not, dras med hjälp av ett fartyg, trålare