 HEM
|
|
|
|
SOMMARENS LUGN, VINTERNS KÖLD Fisket i insjöområdet har alltid varit en viktig del av försörjningen och det tidiga notfisket var ett första steg i utvecklingen av yrkesfisket. Idag finns det inte förutsättningar för att bedriva ett modernt fiske på heltid i alla vattendrag. Endast i de större vattenlederna och insjöarna finns det tillräckliga fiskresurser för att ett hållbart kommersiellt fiske skall kunna bedrivas. De tidiga yrkesfiskarna fick största delen av sina fångster under vintern då noten kunde användas. Noten ansågs vara det effektivaste redskapet. Notfisket utvecklades och spreds i insjöområdet samt slutligen också till havsregionen. Det finns också andra orsaker till att fisket koncentrerades till vintern. Det var lättare att röra sig på vintern, men framför allt hölls fisken färsk längre. På sommaren begränsade det varma vädret fångstens hantering och man måste rikta in sig på mindre partier och kortare avstånd. Först då isstationer byggdes och kyltransporter infördes betonades sommarsäsongens värde. I insjöområdet förekommer ett stort antal fiskarter. Förekomsten är beroende av insjöns karaktär samt av årstiden. T.ex. mörten som i havsregionen helt saknar betydelse är i insjöområdet kvantitativt en viktig fångstart, i synnerhet vid restaureringen av eutrofierade vattenområden. Producentpriset är dock lågt eftersom arten utnyttjas endast marginellt till livsmedel. Förutom mörten fångas även andra fjällfiskarter i volymer som ligger på samma nivå som i havsregionen. Yrkesfisket är också en form av naturlig miljövård eftersom det med varje fiskkilo som fångas försvinner näringsämnen från sjön. |
 |
 En isstation, en effektiv ismaskin och ett islager, vanligen i ett fiskeläger |
